Westkust idag


Westkust har under de senaste femton åren genomgått en omfattande renovering och ombyggnad och därmed även en förvandling. En förvandling både på gott och på ont. På ont därför att alla större ombyggnader nästan alltid påverkar det kulturhistoriska utseendet negativt. På gott därför att Westkust har blivit ett modernt och för sitt nutida användningsområde optimalt fungerande segelfartyg. Visserligen är ett av föreningens mål att bevara de kulturhistoriska värdena i fartyget men samtidigt måste man kunna genomföra föreningens verksamhet på ett betryggande sätt vad gäller manövrering, navigation, säkerhet och bekvämlighet. För utan denna verksamhet skulle föreningen aldrig ha vare sig råd eller möjlighet att underhålla Westkust så att hon bevaras till eftervärlden.

Om hon betraktades som ett välbyggt och starkt fartyg tidigare är hon det än mer idag. Westkust fick en ny och starkare huvudmaskin och en ny och starkare hjälpmaskin. Ett vattentätt stålskott monterades framför maskinrummet och ett nytt däckshus i stål byggdes för att få plats med toaletter och tvättrum. Ny skeppsjigg fick hon. På grund av eller snarare tack vare Olof Hanssons höga krav på virket vid nybyggandet har mängden utbytta spanttoppar, bordläggning och däcksbalkar än så länge varit relativt begränsad. Däremot har större delen av däcket inklusive waterborden bytts ut. En ny reling, pallpost, skanskapp och nya kranbalkar monterades också. Westkust fick en helt ny, högre och kraftigare rigg. De tre undermasterna och bogsprötet byttes ut och tillverkades av förstklassiga lärkträd. Samtidigt byttes all wire i den stående riggen och allt tågvirke i den löpande riggen. Tre toppstänger och nästan alla bommar och gafflar ersattes med nya. För att förhindra en ökande s.k. kattrygg, något som alla fartyg drabbas av förr eller senare och för att förbättra seglingsegenskaperna fick hon en påbultad och svetsad stålköl och ett nytt roder i stål.

Under däck blev lastrummet en vacker samlings- och matsal med rena, fina kojer utefter sidorna. I fören blev det nya bostadsutrymmen i skansen, där instruktörerna bor och akter om lastrummet blev det ett modernt kök, byssan. Nya manövreringsinstallationer, nytt elsystem, nya navigationsinstrument, styrplats på poopdäck, nya segel, nya livflottar, etc. Listan kan lätt göras längre och ändå blir listan på allt som är kvar att göra lika lång. Men det mest fantastiska är väl ändå att allt har gjorts med ideell kraft. För även om en hel del arbeten är beställningsarbete på olika varv så är räkningarna huvudsakligen betalda med inkomster som har genererats av ideellt arbete. Föreningens och Stiftelsens styrelser arbetar ideellt. Det gäller också alla övriga aktiva: skeppare, styrmän, maskinister, kockar, instruktörer, elektriker, timmermän, målare, svetsare, montörer, städare och alla ungdomar som underhåller, putsar och fejar Westkust så att hon varje sommar kan segla utefter den svenska kusten till allas glädje. Hon granskas av nostalgiska ögon och bekräftar en kulturhistorisk tradition som vi på Orust gärna visar upp.