Westkust´s väg till Edshultshall




Leveransfoto, Sjötorp 1932

   

WESTKUST byggdes som tremastskonare av disponenten Gustaf Groth i Sjötorp och levererades 1932. Beställare var skepparen Olof Hansson från Donsö. Det berättas att Hansson själv följde hela bygget och att han var ytterligt noga med det virke som användes. Av allt virke som Hansson kasserade, byggde varvet sedan ytterligare två båtar. Byggnadssättet var det vanliga, kravel, och virket var ek och furu. Hon fick hjälpmaskin redan från början, en tvåcylindrig Munktellare på 120 hk. Hon kom att sysselsättas i västkustskutornas traditionella fart. Sten från Bohuslän till Tyskland, spannmål på Östersjöhamnar, salt och kol från Polen och Tyskland, gödning från Norge, osv.



WESTKUST blev kvar på Donsö i hela 22 år. 1954 såldes hon till Simonsson på Skärhamn där hon stannade till 1964. Nu började en något dyster period för henne. Med hemmahamn i Visby blev hon riksbekant, då det avslöjades, att hon varit sysselsatt i åtskilliga spritsmugglingsresor på Östersjön.


I Visby försvann även två av masterna, mesan- och stormast. 1967 såldes hon på exekutiv auktion till en uppsalaskeppare, men om hon fick Uppsala som hemma-hamn är osäkert, då hon efter kort tid såldes till Dick Berghede, Göteborg. Återbördad till västkusten var det slut med lastfarten. Vid ankomsten till Göteborg var hon registrerad som motorfartyg och i det närmaste avriggad.


WESTKUST blev nu huvudsakligen startfartyg och användes även vid diverse utbildningar och seglarskolor inom Göteborg-Hallands Seglarförbund. Målmedvetet återställde Berghede henne till nära ursprungligt skick. Hon blev återigen riggad som tremastskonare och användes nu även i charterverksamhet. Den 18 augusti 1986 beslöt Orusts Skolfartygsförening att köpa WESTKUST och fr%aring;n den 15 januari 1987 har hon Edshultshall på Orust som hemmahamn. Under några hektiska vårveckor anpassades hon för att kunna ta emot föreningens första ungdomar som skulle utbildas i skutsegling och sjömanskap den 10-15 april 1987.



Edshultshall, 1987